Elin Melanie Fernanda .

 
Minns ni?
 
Minns ni när man fortfarande var liten och precis hade börjat skolan. Mamma hade packat ryggsäcken full med matsäck, innehållet hade man själv fått välja. Jag minns inte vad jag hade i min, men jag minns att Emma hade kalla pannkakor med socker när vi åkte till Forntidsbyn. Melanie vill också ha pannkakor, fast med sylt .

Vad jag minns är upprymdheten. Det pirrade i hela kroppen precis som när man gjorde något förbjudet. Man var lycklig och så fylld av förväntan. Även om äventyret bara innebar att man samlades på andra sidan skolgården. Sedan åt man den där matsäcken, varje lite tugga nästa som i andakt och aldrig hade något smakat så gott. Man jämförde med sina kompisar. Det var blött och oduligt dom gångerna man var i skogen, ändå njöt man där man satt tillsammans och trängdes på sina sittunderlägg. Jag älskade utflyktsdagar . Förresten minns ni Harsyran?
 
Idag var en sådan dag för Melanie. Vi kröp förbi skolan med bilen och beundrade vår lilla tjej där hon stod i sitt rosa regnställ och rosa stövlar. Ett huvud kortare än alla andra barn, sista i kön och väntade med just den där pirrande känslan i kroppen. Vad stor hon är. Hon åker på utflykt utan oss. Varje morgon när jag släpper av henne vid skolan och jag ser hennes nochalanta gång, svängandes på sin hästsvans häpnas jag utav det faktumet. Mitt lilla barn som för ett ögonblick sedan precis tagit sina första stapplande steg promenerar nu helt själv in till skolan och åker dessutom nu mera på utflykt. Världsvan, fantastisk och inte alls speciellt liten längre.

Liknande inlägg

Emma:

Du brukade ha mackor med prickekorv på, haha.
Gah, dags för tjejen att sluta växa! Känns ju som igår hon var den där lilla pluttan på gungan och inte nådde ner själv...

Kommentera inlägget här: