Flickan och kråkan

Jag är trött. Sömnen vill inte riktigt infrias. Det är tyst på riktigt, bara varma härliga, oh så härliga andetag hörs. Det är mörkt på riktigt här ute i byn. Inga gatlyktor, ingenting. Bara mörkt. Men man vänjer sig vid det också.

Ljuset i fönstret kämpar för sina sista sekunder av existens. Det liksom blinkar och fyller det mörka med formlösa skepnader som klättrar omkring på mina sovrums väggar.

Det är fortfarande tyst. Alla nattens tusens ingets tankar sparkas och slåss och bildar en klump av oförståelse, en klump av oförklarliga känslostormar.

Livet är så annorlunda på natten. Härligt samtidigt hemskt. Det mörka bryter igenom det mörka och det blir så påtagligt. När ingen ser blir ensamheten så stor. Samtidigt är det härligt att kunna känna fritt. Det kommer med en ro.

London Baby!

Hör och häpnas!
Jag är i tid, i rätt stad och kanske viktigast av allt på rätt flygplats!

Kristina som är innehavaren av biljetterna borde vara på ingång snarast annars har jag om det förfaller illa varit såhär välplanerad precis helt i onödan.

Det är en härlig känsla att sitta och vänta på flygplatsen. Man är fylld och förväntan och har fortfarande hela äventyret framför sig. Inom armlängds avstånd dessutom.

Men just in case. (ryan air i all ära, men min erfarenhet av tydigare flygningar har varit sådär) så hur som så skriver jag en liten rad till min älskade och våra ungar. Jag älskar er gränslöst, föralltid och förevigt.

Hej

Hej hemskt mycket hej.

Lite drygt en månad har nu passerat sedan vi flyttade till huset. Jag trivs, likså barnen. Även om många moment fortfarande kvarstår för att det på riktigt ska bli vårt hem. Renoveringen går på sparlåga och Viktor bor fortfarande halva tiden i Lilla Edet. Det är jobbigt att vara så mycket ifrån varandra vi som alltid är tillsammans. Men den vinden vänder också snart.

Imorgon packar jag min resväska och drar iväg några dagar till en utav mina favoritstäder. London. Ensam, utan min kärlek och mina flickor. Istället blir det några galna ensamtid dagar med mina vänner Kristina och Emma. Välbehövligt för alla inblandade. Mig och Nayeli speciellt. Även för Kristina kan jag tror. Både hon och jag lämnar bort våra små för första gången. Nyttigt och tungt på samma gång.

Nu väntar jag på ett samtal ifrån Viktors syster och sedan åker jag mot Trollhättan igen. Handla lite mat och jag ska köpa lite nödvändigt inför imorgon tror jag.

London Baby!

På återseende mina vänner!