Nya Eclipse Stills


What a beautiful day. Vaknar upp till nya stills ifrån Eclipse och väntan känns plötsligt lite kortare. Tre månader kvar nästan på dagen faktiskt och Eclipse kommer garanterat bli grym. En premiär det krävs en hel del för att jag ska missa.

Tittade på New Moon igår kväll igen tillsammans med Viktor och han tyckte den var bra. Så synd bara att våran dvd spelare är av sämsta tänkbara kvalitee' något som resulterade i att varulvarna blev himla gryning dom som annars är himla bra gjorda. Tog udden av filmen en aning, så nu vet vi i alla fall vart nästa investering ska läggas.

Vecka 13

 

En ny vecka - igen. Inte för att det går tillräckligt fort. Men det gör det väl aldrig, om folk visst hur långt tid 40 veckor kan vara när man väntar på någonting. Dock finns det ett par delmål under vägen, som inte ens har med graviditeten att göra men som man får försöka fokusera på istället. Tillfällen som är närmare.

 

Det nya för vecka 13 är väl att barnet kan börja uppfatta ljud utifrån. Den kan göra alla möjliga trix som att svälja, vrida på huvuet, svälja och jäspa för att nämna några. Missfallsrisken har nu minskat med 65% och barnet är ca 65 - 78 mm långt.


Jag har kramp över allt, igår kände jag även av vänster höft lite grann. Vilket gör mig orolig, jag har aldrig gjort det tidigare och ändrar inte detta sig snart så vet jag ärligt talat inte hur jag någonsin ska kunna ta mig fram sedan när jag blir ännu större. Jag har mått jätte illa sedan igår, men hoppas att det är något övergående. Dessutom har jag gått ner 3 kg i vikt sedan inskrivningen. Men jag är inte alls orolig för den biten, för med Melanie gick jag bara upp 11 kg och sedan hade jag gått ner allting på 2 veckor. En annan sak jag funderat på är det här med ammningen, kanske tidigt men, jag hoppas verkligen att det fungerar bättre denna gången att man kan amma längre utan att verkligen avsky det om inte minst för att hålla nere vikten tills man blivit människa igen.



Liknande inlägg

Tycker synd om mig själv

Känner mig lätt illamående en känsla som jag inte saknat precis. Man glömmer fort vilket lyx det är att känna sig hyffsat normal och tar lätt sitt välbefinnande för givet. Dock har jag haft väldigt ont i vänstra höften hela dagen, den liksom låser sig och jag kan knappt röra mig och om jag väl lyckas gör det fruktansvärt ont, jag har verkligen ingen aning om vad det kan vara. Någon nerv som kommer i kläm eller liknande som orsakar total blackout i kroppen?

Börjar även få svårt att sova igen, vakar ofta flera gånger per natt och får verkligen kämpa för att somna om igen. Detta gör naturligtvis att jag är dödstrött om dagarna. Dessutom drömmer jag konstigt och läskigt, många drömmar handlar om missfall vilket äe väldigt skrämmande. Jag tror jag är mer rädd för det denna gången än förra då jag tagit till mig graviditeten på ett annat sätt, även om det känns väldigt overkligt fortfarande. Och vad skulle Melanie säga om det hände något?

Än så länge är det svårt att räkna på alla goda saker med att vara gravid, men det kommer. Imorgon går jag in i vecka 13 och snart är jag där, att känna sparkar i magen och krama en alldeles lagom stor bebismage, eller att för första gången se sin bebis på ultraljudet gör alla krämpor i världen värt det. Det är absolut första delen som är värst och sist såklart, när väntan är olidlidlig och kylskåp är smidigare. Men det finns mycket att uppleva innan det är dags för kylskåpsstadiet.