25 November

November lider mot sitt slut och Viktor gjorde sin sista eftermiddag för denna perioden. Skönt. Idag började han dessutom vid 9:30 redan för dom skulle ha något sort möte om städning på jobbet.

Vi bökade på ungarna alla kläder och körde Viktor till jobbet sedan åkte vi vidare mot Trollhättan. Vägarna hade inte blivit plogade ännu, eller så hade dom hunnit snöa igen. Dock var den nästa ingen trafik och det gick helt okej att köra. Jag som hade tänkt vänta till eftermiddagen var nöjd när vi kom hem vid 12 igen då vädret blivit värre.

Det blev i alla fall en bröstpump så nu ska vi träna med Nayeli. Jag vill egentligen inte ge henne flaska för jag är så rädd att hon ska bli bekväm och krångla med att ta bröstet. Amningen fungerar verkligen super denna gången. Men ibland behöver jag komma bort också, som på måndag t ex när jag och Emma ska se Betér i Göteborg.

Sedan blev den foundation och concealer till mig. Öronmuffar med Hello Kitty + ett läppglans till Melanie och även en födelsedagsklänning till henne. Present till Kristinas bebis inför babyshowern på söndag och tillslut en fika på Espresso House. Är så stolt över flickorna. Nayeli sov hela tiden och Melanie skötte sig exemplariskt.

Eftermiddagen har bestått utav att göra trolldeg, städa och enligt Melanies önskemål rappa och skriva rapptexter.

Dag 07 - Min bästa vän

Viktor & Jag . Jag, Emma & Iza

Emma, Iza, Kristina & Jag. Kristina, jag, Iza & Emma

Emma, Iza, jag & Kristina. Kristina, jag & Iza

Jag & Emma. Emma & jag

Iza & Jag. Viktor & Jag

Emma & Jag. Matias, Iza & Jag

Jag & Emma. Emma


Jag tror inte på fenomenet 'Min bästa vän' utan att vi har olika personer i vårat liv som stimulerar oss på olika sätt, tillfredsställer dom behoven vi eftersträvar. Sedan kan man naturligtvis vara olika nära, är den man kommit närmast ens bästa vän? Eller vad gör någon till en bästa vän egentligen?

Viktor är min bästa vän, min livkamrat och en stor pusselbit utav mitt liv, någon som jag verkligen behöver för att överleva. Någon jag delar allt med, skratt, gråt. Med och motgångar. Den ända personen som jag kan vara bara mig själv med utan behöva anstränga mig på något vis. Jag kan bara vara och han älskar mig ändå. Det finns liksom inga förväntningar om hur jag ska vara, tycka tänka eller agera. Jag antar att det är etiketten på en vad en bästa vän är.

Vi svingade oss i lijanen, orädda och skrattade bubblade precis till ytspänning. Lekens magi tog mig bort ifrån tid och rum. Denna leken lekte vi ofta, en sort teater fylld med fantasi och bekanta karaktärer. Jag var Tiger-Lilja men jag minns inte vem du var. Ibland var vi Tarzan eller Cleopatra när vi svingade oss i det där repet. Ibland var vi bara Reine och Mimmi i fjällen. På den tiden visste fantasin inga gränser och det var så härligt.


De flesta av alla mina "vänner" - minnen delar jag med Emma. Vi har växt upp tillsammans och delar en hel historia och det är naturligtvis oersättligt. Det är skönt att ha någon att dela alla dom där minnena tillsammans med. Hela den där galna tiden, för det var just det vi var. Vi var lugna vildingar som hittade på alla möjliga sorters galenskaper. Långt ifrån våra föräldrars vetskap. Emma har hållit min hand genom alla mina glansdagar. Emma är min bästa vän på det sättet. Vi är både så olika och så lika och så har det alltid varit. Det är svårt att sätta en etikett på Emmas inverkan i mitt liv. Att inte nämna henne i ett inlägg om min bästa vän skulle kännas fel.

Gymnasiet. Kanske det roligaste åren i mitt liv. Vi träffade Kristina och Isabella och det var verkligen vi fyra mot världen. Jag kan inte ångra mina urusla betyg som grundade sig på för lite engagemang, för mycket skolk och för mycket dagdrömmeri. Jag hade så fruktansvärt roligt och det är definitivt värt ett år på Komvux för. Jag skulle inte vilja byta bort den tiden mot något. Den vänskapen vi byggde upp kanske var osund och dålig på många sätt men det spelar liksom ingen roll för jag fick tre fantastiska år ändå.

Att springa på lektioner var sällan något som intresserade oss. Det fanns så mycket annat som lockade. Året var 2004, första säsongen av Idol. Vi brukade ofta "missa" att hoppa av bussen i Älvängen för att istället åka in till Göteborg för att leta efter Geraldo, något som sällan lyckades istället brukade vi hamna i diverse affärer, springa i rulltrappor eller fika på McDonald, det billigaste alternativet. När Geraldo fick lämna Idol grät vi hejdlöst. Till mitt försvar var detta ett resultat utav alldelse för mycket alkohol. 

När stan inte lockade blev vi kvar i skolan, det betydde sällan lektionstid ändå visserligen. Istället införde vi olika temaveckor, bibelveckan hör till favoriterna. Vi tog med oss varsin bibel och hade högläsning. En annan sådan temavecka var vänsterveckan. Det gick mer eller mindre ut på att man under en veckas tid enbart fick skriva med vänsterhanden.

Kak och/eller - glass dagar. Ica låg på tok för nära och eftersom vi sällan hade pengar så spenderade vi otaliga timmar med att hänga på Ica för att bara titta på kakorna. Detta skedde allt som oftast på egentlig lektionstid.

Mesta delen av tiden spenderade vi dock med att planer och älta gamla som nya fester. En bana som vi lätt faller tillbaka in i fortfarande när vi ses. Alla galenskaper, fylleskandaler, hångel och alla jävla sköna minnen.


Idag ser livet lite annorlunda ut. Jag och Viktor har precis blivit tvåbarnsföräldrar. Kristina är gravid i vecka 37 och ska snart bli mamma. Iza har förlovningsfest till helgen och ska gifta sig till sommaren och Emma studerar till lärare. Det har blivit folk av oss också liksom.


IMORGON: Dag 08 - Ett ögonblick

Dag 06 - Min dag

Det har ännu inte blivit så mycket av mina dagar sedan Nayeli föddes. Vi känner mest in tiden och sitter av den. Stackars Melanie kommer lite i kläm där men det är så svårt speciellt då det mer eller mindre är omöjligt att lägga ifrån sig Nayeli också utan att hon börjar skrika. Vi håller på att träna henne men det går trögt.

Klockan 13.50 var det i alla fall dags för besiktning, så jag åkte och lämnade barnen hemma hos mamma och pappa, hämtade brorsan och så begav vi oss mot Trollhättan. Jag var beredd på en dödsdom precis som förra året men bilen är seg och bestämde sig för att hänga med ett år till, felfritt gick hon igenom och det känns otroligt skönt.

Annars började min och Nayelis dag redan klockan 06 imorse, vi kikade på veckans Two and a half men, lyssnade på Adams-Ray's och försökte somna om. Det var  omöjligt och eftersom vi skulle fixa lite med bilen innan som sagt så han klockan bli för mycket och det var bara att gilla läget och gå upp, klä på sig, göra i ordning barnen och packa alla tillbehör som kommer med bebis. Så behändigt det var att bara ha en (snart) 4 åring som inte behöver något extra tjaffs.

Dagen har spenderat i mammas fåtölj med Nayeli på bröstet. Melanie har roat sig med att leka med Daniel och hade knappt tid att äta. Jag har virkat klart första hjärtat till julgranen och det kommer bli hur mysigt som helst, lite lantligt. Kanske drömmer jag om en vit gran? En riktig vore nog att ta sig vatten över huvudet med Vega i täten.

IMORGON : Dag 07 - Min bästa vän