Om allt och inget

Fick med mig båda mina småbröder i bilen till Trollhättan idag. Daniel som bor där uppe passade på att åka bil istället för buss och Tobbe skulle lämna in sitt Xbox och jag passade på att få bärhjälp.

Våran fina micro kastade in handduken för några veckor sedan och man inser inte hur handikappad man blir förens man faktiskt behöver vara utan. Det blev i alla fall en ny idag. Passade även på att köpa en espresso bryggare med kapslar. Kommer bli bra när vi får gäster då varken jag eller Viktor dricker kaffe när vi är hemma och att bjuda på näs kaffe har inte alltid vart så populärt har vi fått erfara.

Gick även in på H&M och bytte Melanies kjol som jag köpte i måndags. Då hon är lite kort i rocken var den jag köpte tidigare naturligtvis alldeles för stor. Nayeli har inte mina korta ben och henne fungerar det alldeles utmärkt att köpa byxor i normal stlk och inte i ett par mindre.

Förövrigt så kör jag första dagen med LCHF idag som jag bestämt mig för att köra en testkurva på t o m att vi åker till London i juni, cirkus 2 månader dit vilket känns lagom att veta om det dels fungerar, dels är någonting för mig. Jag som älskar smörgås lär förgås, men antar att om man verkligen vill så lär man sig väl leva utan det också precis som jag har eliminerat cola. Ingenting är omöjligt om man bara vill tillräckligt mycket.

Jag har precis avslutat att amma Nayeli. Eller mjölken försvann och jag gav upp. Det är en bitterljuv känsla över att ha slutat. Dels är det himla tråkigt att hon redan blivit så stor samtidigt så är det skönt att bara tillhöra sig själv igen. Men jag trodde aldrig att jag skulle sitta och önska att jag kunde ha ammat mitt barn längre. Med Melanie var det en ända lång lidelse, Nayeli skulle jag gärna kunnat fortsatt ett tag till. Mitt mål var 6 månader men då mjölken inte räcker till så känns det lika bra att lämna det kapitlet bakom sig. Min stora lilla tjej.

Nu ska jag till gymmet och köra ett cardio pass. Taggad. Inte precis.

Olga Nayeli Isabella


I Lördags döpte vi våran lilla Nayeli. Daniela & Tobias stod som faddrar och lillan överraskade oss och sov sig igenom ceremonin. Melanie hällde upp dopvattnet åt sin lillasyster som även sov när hon fick vattnet på huvudet, Viktor, mamma och Daniela läste för Nayeli och vi var själva mycket nöjda.

Senare blev det festligheter i bygdegården. Vi bjöd på välkomstdrink, exotisk bricka, potatissallad och tårta. Presentöppning och lite dans han det bli innan vi stängde ner tidigare än vi räknat med.

Bäst av allt var nog när faddrarna skickade upp ris ballonger till Nayeli. Två stora röda emot en stjärnklar himmel. Det var jätte vackert att se dom sväva iväg och veta att det var för våran lilla tjej.

Söndagen besökte vi åter igen kyrkan, tog nattvarden och bad för Nayeli.

Jag vill passa på och tacka alla å Nayelis vägnar. Alla som tog sin tid och delade denna dagen med oss. Tack för alla gåvor och till alla ni som gjorde denna dagen möjlig. Ett extra tack till mamma och pappa för all hjälp och mat. Till Tobbe och Daniela som var oumbärliga. Till mormor som ordnade dop klänningen, till Ulrika som var en klippa. Till alla er andra som också hjälpte till med förberedelser, städning och annat. Vi hade inte klarat oss annars. Vi är djupt tacksamma.

Liknande inlägg

Idag

Melanie, Nayeli & Mariposa

(Melanie som döpt den kattungen, mariposa är det spanska ordet för fjäril)



Nayeli har fått så långa armar på sista tiden. Eller snarare sedan hon upptäckte världen utanför gåstolen. Allt ska haffas och smakas på. Givetvis är det ett helt projekt att faktiskt först hitta något, få tag i det och hålla i det hela vägen till munnen för att till sist smaka på det. Hela tiden med ett brett leende på läpparna. Sötgrisen!

Till helgen ska vi bjuda 70 personer på middag. Eller Nayeli ska. För då blir det dop. Herregud det finns att göra. Så jag ska strax väcka Melanie och dra med mig henne till Trollhättan för lite shopping och fika bara hon och jag. Sedan lämnar jag av henne hos hennes mormor och springer till BVC med Nayeli. Lagom med vaccination för henne idag, förra gången grät hon oavbrutet hela dagen och kvällen. Passa perfekt eller inte.

För övrigt ska jag försöka få loss encindadosen som fastnat i tullen. Det börjar bli lite bråttom också. Så det finns att göra, det garanterar jag. Dessutom ska det hinnas bakas, helst igår redan. Macarons & mini-semlor är planen.