16 April

Två dagar har det hunnit bli som USK-student på Förlossningen på Näl. Det är galet i ett virrvarr av känslor och professionalitet. Jag kan ju varken stå och le över min egen lycka eller svimma utav obehag precis. Man måste vara både kall och varm samtidigt. Det är en svår balansgång mitt i människors största ögonblick i deras liv. Samtidigt så fantastiskt att få ha en liten plats i dom där första ögonblicken när föräldrarna för första gången möter sitt lilla barn.
 
Igår fick jag möjlighet att vara med under ett akut kejsarsnitt. Jag hade precis vy över när dom la snittet och plockade ut barnet. Det var helt overkligt att först ens vara i en operationssal och sedan uppleva detta. Jag var tagen länge efter det och mina skrattgropar värkte förmodligen hål i kinderna på mig.
 
Idag deltog jag vid 2 förlossningar. Helt normala. Jag var jätte skakad efter första. Jag hade aldrig trott att jag skulle reagera så som jag gjorde. Det var verkligen brutalt och jag motstod frestelsen att springa därifrån och aldrig mera komma tillbaka. 4 veckor in i min framtid la sig över mig som en stor tung stenklump. Herregud hur hamnade jag här? Hade det var Viktor som fött våra barn hade jag med all sannorlikhet svimmat av. Jag hade inte vart något stöd alls. Hur som, dagens andra förlossning var inte alls på samma vis utan bara glädje. Det kändes häftigt igen.
 
En helt vanlig dag på förlossningen och jag idag sett 2 små pojkar möta världen.
Det är så obeskrivligt fantastiskt att ord inte skulle räcka till.
 
Samtidigt. Vilken tur att jag redan har två barn. För att vara den där mamman fylld med värkar det känns omöjligt.

11 April

Jag är tjugofyra
Bara en liten gnista
Bara ett ord kan sätta eld på en skog

Jag kan älska dig just som den där elden
Men jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig

 

Liknande inlägg

9 April

Idag var det dags att knata tillbaka till skolan. Jag hade längtat . Längtan utbyttes dock ganska snart med nervositet då vi inledde lektionen med vår muntliga redovisning. Jag tog ordet vilket jag fick beröm för sedan på det enskilda samtalet som vi hade nu innan vi går ut i praktik nästa vecka. Hon tycker jag ligger bra till och fortsätter jag i samma anda så kan jag nå ett högt betyg. Det känns bra. Det märks när man trivs.
 
Sedan stämde vi av lite inför APL (praktiken) uppgiften. Jag ska skriva mitt arbete om Navelsträngs prov och K-vitamin injektion. Jag hade hoppats på att få mitt schema på posten idag men dessvärre blir det först imorgon.
Men det tycks ju luta åt tidiga morgnar och sena kvällar. Börja blir nervös men fortfarande helt lyriks över vad som komma skall. Jag vet att det kommer bli ett äventyr oavsett omständigheter.
 
Bilen rullar igen som sagt och imorgon bär det av mot jobbet igen. Först skola fram till 11.30 och sedan vankas det jobb 14.00 - 21.30 . Det är med andra ord jag som bli kvar längst. Men den där sista stunden är nästan lite mysig när man kan få och fixa och dona lite i lugn och ro innan nattpersonalen går på sitt pass. Skönt med alla dagar man kan få nu. Har ju en del pengar som behöver stoppas undan om jag ska trampa både Nord och Sydamerikans mark senare i år.
 
Nix nu ska jag nätshoppa. Både jacka och skor behövs. . .