Jennie Johansson

Dag 2, ensamma och familjen är halv. Det blir inga direkt djupa diskussioner med en 2.5 åring även om hon såklart är så himla underbara på så många andra vis. Ibland inbillar jag mig att varannan vecka livet skulle vara härligt. Ett par dagar ifrån Melanie och Viktor inser jag den bittra sanningen. Vi klara oss inte utan varandra. En ganska skön bekräftelse om att vi trotts allt inte har det så tokigt i varandras sällskap.

 

Í höst ska jag åka till Emma. Denna gången ensam. Utan barn . En vecka är tanken. Jag har alltid sjuk hemlängtan när jag är borta men att resa själv kommer vara en enorm utmaning och bekräftelse gentemot mig själv. Ett kvitto på hur mycket jag har utvecklas. Att jag bara går i dom tankarna är ett framsteg. Jag är en egen person. Jag tror det kommer bli jätte bra. Jätte kul och fantastiskt på alla vis trotts hemlängtan och all saknad.

 

Hur som. .

 

Idag har jag och Nayeli vart med mina föräldrar i Uddevalla, närmare bestämt på biltema och köpt det där förbannade röret till bilen. Pappa har fixat det och skiten rullar nog några mil till ändå. Nåja. Jag ska väl inte klaga det är skönt att ha ett åk igen. Skrot eller inte. På Tisdag bär det nämligen av mot skolan igen.

Mormor passade såklart även på att skämma bort sparven liten och det blev både nya leksaker till sandlådan och en springcykel. Så imorgon blir det till att kika på ifall sanden i barnens sandlåda går att gräva i och åka iväg och prova cykeln. Vid 14 hämtar vi hem resten av familjen.

 

Nayeli knappar på min mobil och vi ska strax bädda ner och lite granna och kika på Fångarna på fortet. Både Nayeli och jag älskar det. Hon är som ett ljus hela avsnittet och tycker det är jätte spännande. . Lite kvällsmat, tandborstning och pyjamas på det och sedan lär denna kväll och natt vigas åt att läsa ut boken som jag ska redovisa på tisdag.