Jennie Johansson - En mardröm är också en dröm

En mardröm är också en dröm

Det ska vara en prinsessklänning, helt i rosa, eller i värsta fall lila. Kanske röd? Bara den har en stor vippig kjol som svänger sig stor som ett paraply när man snurrar runt i takt med musiken. Glitter i håret, armband i massor. Och bäst av allt dom tindrande ögonen som kommer med den varma härliga känslan som fyller kroppen. Idag är det något speciellt, man känner det ända ut i tårna. För idag är det min dag.

Jag minns när jag stod på skoltrappan, någon gång under mina 6 första skolår och tänkte. Är det verkligen min dag idag? Vad hade all magi tagit vägen? Det känndes inte längre som min födelsedag och det gjorde mig alldeles tom. Ett så abrupt slut på en förväntning som man så länge byggt upp. Den bästa dagen på hela året, bättre än julafton. Plötsligt så var den där vårdagen som vilken dag som helst.

Melanie var på barnkalas idag hos en utav sina vänner. Som barn lekte jag med hennes mamma. Nu är vi vuxna och har två döttrar var, hus och är där mitt i livet som våra föräldrar var för inte allt för länge sedan själv. Hennes dotter höll två stora paket, ett under varsin arm. Leendet sträckte sig ifrån öra till öra. Hon tittade blygt på oss när vi kom och man kunde se det där härliga tindrande magin i hennes ögon. Hennes familj var samlad, alla hennes vänner. Och det var bara hennes dag.

På tisdag är det min födelsedag. Den tjugofemte i raden. Det är omöjligt att låta bli att reflektera över vart livet har tagit mig.

Kommer man kunna se det där blänktet i mina ögon när jag går på stan? På Melanie syns det på en mils avstånd. Var det beträffar mig, förmodligen inte.