Jennie Johansson

Första dagen tillbaka i skolan efter praktiken. Så härligt. Jag älskar att gå i skolan och jag hoppas att det håller i sig om jag ska ta mig någonstans. Att jobba inom äldrevården är när allt kommer kring trotts allt inget för mig.

 

Hur som. Det finns en del att ta igen. Spanskan som hamnat i kläm vet jag inte hur jag ska hantera riktigt, hur jag ska komma ikapp och Samhällskunskapen är respons lös. Det finns en del frågetecken kvar att lösa upp innan man med gott samvete kan gå på 3 veckors välförtjänt jullov. Ett jullov som jag bara ska njuta tillsammans med min familj. Göra massvis med roligheter och inga måsten. Jag vet att framåt januari krönet kommer vi vara så mätta på varandra att det kommer vara skönt att gå tillbaka till skola, jobb och dagis. Men just nu så hungrar vi nog allihopa efter varandras sällskap. Det har varit en tumult höst och vårt vardagsliv ser betydligt mer annorlunda ut sedan jag började skolan och den senaste månaden har varit väldigt intensiv. En heltid inom vården känns kasst. Det blir så många timmar åt gången, helger, kvällar, rubbet. Som om man aldrig är hemma och dom dagarna som väl är måste man ha för att ladda upp batterierna igen. Att arbeta med människor är så himla tungt både för kropp och själ. Fantastiskt på många vis också, det har varit en fantastisk tid men samtidigt så måste jag ha ut mer utav mitt jobb annars kommer jag inte att orka. Pengar är inte allt och med all säkerhet är det all förlorad tid jag kommer gräma mig åt på ålderdomens kant inte på pengarna vi hade då.

 

Naivt har jag sagt att själva arbetet är betydelselöst så länge man arbetar tillsammans med personer som man trivs bra med. Men det är tyvärr inte hela sanningen. Jag önskar att det var det, men jag behöver någonting som är den där grädden på moset, jag skulle vilja säga någonting som utmanar mig men jag är behöver snarare någonting som stimulerar mig, något som väcker mitt intresse om och om igen. Något som jag känner, wow detta vill jag göra varje dag. Jag måste ha något sådant annars kommer min själ bitvis att brytas sönder, det är jag övertygad om.