Om allt och inget

Fick med mig båda mina småbröder i bilen till Trollhättan idag. Daniel som bor där uppe passade på att åka bil istället för buss och Tobbe skulle lämna in sitt Xbox och jag passade på att få bärhjälp.

Våran fina micro kastade in handduken för några veckor sedan och man inser inte hur handikappad man blir förens man faktiskt behöver vara utan. Det blev i alla fall en ny idag. Passade även på att köpa en espresso bryggare med kapslar. Kommer bli bra när vi får gäster då varken jag eller Viktor dricker kaffe när vi är hemma och att bjuda på näs kaffe har inte alltid vart så populärt har vi fått erfara.

Gick även in på H&M och bytte Melanies kjol som jag köpte i måndags. Då hon är lite kort i rocken var den jag köpte tidigare naturligtvis alldeles för stor. Nayeli har inte mina korta ben och henne fungerar det alldeles utmärkt att köpa byxor i normal stlk och inte i ett par mindre.

Förövrigt så kör jag första dagen med LCHF idag som jag bestämt mig för att köra en testkurva på t o m att vi åker till London i juni, cirkus 2 månader dit vilket känns lagom att veta om det dels fungerar, dels är någonting för mig. Jag som älskar smörgås lär förgås, men antar att om man verkligen vill så lär man sig väl leva utan det också precis som jag har eliminerat cola. Ingenting är omöjligt om man bara vill tillräckligt mycket.

Jag har precis avslutat att amma Nayeli. Eller mjölken försvann och jag gav upp. Det är en bitterljuv känsla över att ha slutat. Dels är det himla tråkigt att hon redan blivit så stor samtidigt så är det skönt att bara tillhöra sig själv igen. Men jag trodde aldrig att jag skulle sitta och önska att jag kunde ha ammat mitt barn längre. Med Melanie var det en ända lång lidelse, Nayeli skulle jag gärna kunnat fortsatt ett tag till. Mitt mål var 6 månader men då mjölken inte räcker till så känns det lika bra att lämna det kapitlet bakom sig. Min stora lilla tjej.

Nu ska jag till gymmet och köra ett cardio pass. Taggad. Inte precis.
Rebecka:

Känner värkligen igen mig i de du skriver om ammningen. Men Emelia var oxå amningen en låång lidelse ;) men denna gången har jag verkligen trivt med de. Min mjölk håller oxå på att sina nu och hon blir mer exhalterad när hon ser flaskan nu mera. Mitt mål va också 6 månader och det funkade ju så jag bryr mig inte så mycket längre om hur de går. Det skulle ju vara skönt att få ha sin kropp för sig själv och att hon inte är lika mycket beroende av att ha mjölkmaskinen nära till hands :D

Marie:

Det finns lchf bröd :)

Kommentera inlägget här: