1 ½ År
Idag på den svenska nationaldagen blir världens vackraste lilla busunge 1 ½ år. Kan det verkligen stämma, har jag redan haft henne hos mig så länge? Vi har bott i lägenheten i ett år redan och igår pratade jag med Amie på msn och det var redan 1 år sedan hon flyttade tillbaka till Australien. Jag är i chock. Och med tankarna inne på den banan i i hela friden kan Emma redan ha bott i USA i två år, hon kommer ju snart hem för katten. Vad händer? Det är nästan som vi vart i ide eller legat i någon sort koma eller dylik för hur annars kan man förklara att tiden springer iväg på det viset. Hur som haver. Min lilla tjej är 1 ½ år idag. Ett halvår sedan hon fyllde 1 år, det känndes ju som igår vi firade henne och jag kännde mig som världes stoltaste morsa. Hon är verkligen stora tjejen nu, ingen lite bebis länge. Och ni anar inte hur mycket denna lilla tjejen kan, hon är inte dum inte och springer omkring och trallar och busar och tjatar dagarna i ända här hemma. Den nya favoriten är att vara ute. Så fort hon slår upp ögonen springer hon till hallen hämtar sina "koor" och försöker antingen sätta på sig dom själv eller så kastar hon dom på oss och ger sig inte förrens vi har satt på henne dom. Sedan är det rakt mot dörren och då börjar gråtandet. Hon ska bara ut, ingenting hjälper hon ska ut helt enkelt och till slut får vi så snällt gå ut oftast utan en susning om vad vi ska göra utomhus och med vetskapen om att det finns massvis med borden hemma. Men . . , på någotvis är det ändå då som livet är som allra bäst se sin lilla unge spring omkring och vara helt fullkomligt lycklig, det är livet, det är sommar!
(Bilden är ifrån igår innan dagis)
va söt hon är.
som du säger välrdlens sötaste.
och en snygg blandning med ha det så bra.