Italiens Rom

Något av det häftigaste jag har gjort i mitt liv är Italien. Att vandra längst denna forntidsstadens gator var nästan som att åka tillbaka i tiden. När man trodde att man inte kunde häpnas mer upptäckte man en ny plats, en ny byggnad, en ny ruin eller liknade och förtrollades lite till. Jag tycker det är så overkligt att man lyckats bevara en sådan stor stad utan att ha fallit för moderniseringarnas frestelser idag 2011.

Fick äntligen bilderna ifrån vår semester igår och satt halv kvällen och bläddrade och redigerade. Det finns en del fint att välja på efter en veckas ihärdigt plåtande. Här är några i alla fall. Den första på Mellis är tagen nästan högst upp på spanska trappan liksom den på båda tjejerna där som sitter och blickar ut. Fantastisk utsikt och en utav mina favoritplatser i Rom även om det kryllade av folk ifrån hela världen så stördes man inte. Vi hade köpt med oss färsk skivad vattenmelon och satte oss någonstans på trappan och bara njöt av det faktumet att vi var mitt inne i ett äventyr.

Något annat som jag kände var skönt var alla dessa poliser/vakter osv som strosade omkring över allt på alla turistplatser. Det gjorde att man kunde känna sig trygg och vara ute senare på kvällarna. För liksom i Santiago är det då gatorna väcks till liv. Det är då gatuunderhållarna kommer ut, det är då man hittar dom små guldkornen. I London kände jag inte alls samma trygghet även om vi förmodligen bodde i ett bättre område då, där ville man liksom vara inne senast vid 21. Det fanns liksom inget utrymme för att traska omkring med barn senare. Folket var väldigt barnkära och vinkade om vart annat på både Melanie & Nayeli. I London var vi i princip ensamma med barnvagnen och folk tittade som vi var ifrån yttre rymden.

Men hörrni. .förvänta er att det trillar in både en och annan bild dom senaste dagarna. . Och om jag kommer åka tillbaka? Det råder ingen som helst tvekan. Vi har bara skrapat på ytan och det finns så mycket mer att upptäcka.