Lördag morgon

Ska snart krypa ner i min varma och härliga säng som har försökt ropa hem mig hela natten. Jag gjorde mitt första nattskift idag och dag 5 av 7 denna första perioden tillbaka till verkligheten.

Känns som att det ända som man hinner med just nu är att jobba, stressa dit och stressa hem. Längta efter barnen, åhh som jag längtar. Efter Viktor också givetvis. Sedan träna. Jag måste träna men man önskar man kunde dela på sig och båda jobba, träna och spendera tid med familjen samtidigt.

Jobbet flyter på bra även om det känns konstigt att vara Jennie 24 år 8 timmar om dagen. Inte mamma Jennie.

Min lillebror tog studenten igår vilket bara var början på en fullproppad helg med alldeles för lite sömn för att jobba nattskift. Idag ska vi både hem till Robbin och min bror för att fira dom nya utgångna arbetssökande. Nej men somliga har tur och slungas direkt ut i verkligheten till riktiga jobb. Skönt att det är så i alla fall, att vara arbetslös är ingen dans på rosor precis. Fast man är väl aldrig nöjd, har man inget jobb så drömmer man om ett, har man ett längtar man bort. För hur många sitter där i ärlighetens namn med drömjobbet? Tyvärr alldeles för få.

Söndag bjuder på dop för lille Elliot, återigen alldeles förtidigt för en nattarbetare och på måndag förmiddag flyger vi till England. Är lite orolig inför bilresan ner till flygplatsen då jag ska köra hela gänget, men det måste gå det med. Någon sömn är inte att tala om förens man sitter i lugn och ro på planet.

Nej nu dränks mina tankar ifrån dånet utav sömnbrist. Idag ska jag sova tills jag vaknar, det har inte hänt sedan evigheterna evighet. Men jag klagar sällan. Min lilla skatt är naturligtvis värd alla tidiga morgnar och det är mysigt men en stund bara vi två, där hon ler mot mig och sedan ålar sig tätt tätt intill och somna om.

Varför växer bebisar så fort?
Kommentera inlägget här: